onsdag 21 november 2012

Det allra heligaste av William Faulkner

William Faulkner fick Nobelpriset i litteratur 1949 och eftersom jag försöker förkovra mig i fler Nobelpristagare så passade hans bok "Det allra heligaste" mig perfekt. Jag tänkte att den ruggiga berättelsen om en flicka som blir bortförd och nedbryten av ett gäng våldsmän kan säkert väga upp det ev svåra språket.

Boken börjar med att karaktären Popeye träffar en man, Benbow, vid en å i skogen av en slump. Mannen visar sig vara advokat och han följer med Popeye hem för att äta och dricka. Detta får bara ett litet utspel i början av boken men är av betydelse i mitten av boken, då Benbow åtar sig att vara advokat åt Goodwin.
Popeye bor i en enslig stuga i skogen med ett gäng andra män. Jag tror att de är 4-5 män (Popeye, Lee/Goodwin, Tommy, Van), en riktigt gammal man och en kvinna, Ruby, men eftersom de verkar byta namn på varandra/kalla varandra för fel namn så är det svårt att veta exakt hur många de är. De livnär sig bl.a. på tillverkning av hembränt.

En kväll är studentskan Temple ute och dansar med en man vid namn Gowan. Han skjutsar hem henne efteråt och de bestämmer träff dagen efter. På vägen hem träffar Gowan på Popeyes gäng och han får/köper (oklart) sprit av dem som han verkar förtära på en restaurang tillsammans med dem. Han blir redlöst berusad och vaknar upp dagen efter på en tågstation där han ska möta Temple. När de träffas så är det enda han kan tänka på att han måste åka till Popeyes stuga för att skaffa mer sprit, så Temple får snällt följa med.

När Gowan och Temple närmar sig stugan med bilen (han kör rattfull) så kör han rakt in i ett omkullvällt träd och bilen hamnar upp och ner. De klarar sig och möts upp av några av Popeyes gäng som följer de till stugan. Där super sig Gowan ännu fullare och Temple känner sig utlämnad till Ruby som är väldigt oförskämd mot henne. Hon känner även av att stämningen blir hotfullare och särskilt Popeye och Van börjar bete sig obehagligt mot henne. Hon stängs in i ett rum och samtidigt blir det bråk mellan Gowan och Van. Tommy och Goodwin försöker avbryta bråket och jag får känslan av att de är "goda".

En av dessa män blir dödad och Goodwin blir anklagad för mordet. Benbow åtar sig att vara advokat åt honom, mest för Rubys skull eftersom han verkar vara förtjust i henne. Hon är dock tillsammans med Goodwin.
Man får följa Benbows försök att reda upp vad som har hänt och försöka hitta det enda vittnet, Temple, som har försvunnit tillsammans med Popeye.

Jag har lite svårt att förstå svängarna i boken. Först verkar Popeye hotfull mot Benbow och jag får känslan att mannen tvingas med till Popeyes stuga, men väl där beter de sig som vänner. Likadant med Goodwin som först försvarar Temple mot Van och Popeye, men sedan själv verkar ge sig på henne. Så håller det på genom hela boken, en person som är god i ena stunden blir ond i nästa och det har jag svårt att greppa ibland.
Det hoppas friskt mellan både karaktärerna och handlingen. Jag har svårt att hänga med vem det är som säger vad, och mitt i en situation så byter helt plötsligt författaren till en helt ny situation och jag får inte veta hur det gick i den första. Dessa snabba svängningar förstör sammanhållningen av boken för mig. Jag blir förvirrad och hänger inte med i handlingen.

Ex:
På sid 78-79 i boken utspelas en dialog mellan herr och fru Goodwin där han säger klart och tydligt att han ska gå till grannen och låna telefonen för att ringa sheriffen. Hon ska stanna kvar vilket hon inte säger emot. Sedan är det ändå hon som står hos grannen och ringer sheriffen, inte han...

Deras beteenden är lite underliga ibland men det kan ha att göra med att boken skrevs på 50-talet.
Konstiga påståenden dyker upp ibland såsom detta:

"... och han undrade varför kvinnor, då de lämnar ett hus, tar bort alla lampskärmar, även om de inte rör nånting annat."

Jag har aldrig hört talas om att kvinnor förr i tiden gjorde detta. Är det ett påhitt av författaren eller hans sneda bild på kvinnor?

Om det inte hade varit för tågresan på 20 min/dag (det är ungefär så länge som boken kan hålla kvar mitt intresse och fokus) så hade den aldrig blivit utläst.

Betyg:




Inga kommentarer: